Tyskland är för vuxna

Läser den här insiktsfulla artikeln av Lotta Lundberg i dagens SvD. Trots rubriken så tycker jag andemeningen i hennes krönika är precis som Horace Engdahl sa: "Tyskland är Sverige för vuxna".

"Merkel skulle aldrig – jag betvivlar för övrigt att någon stadsman i Europa av dignitet skulle det – lägga sig på en terapisoffa i tv så att folk har något att prata om när de fredagsmyser. Integritet är alltid en huvudingrediens om man vill behålla makten, ansiktet, väljarna, ja vilken relation som helst.

Världens mäktigaste kvinna vägrar fånigheter, etiketter och lättsmälta recept. Analysen lämnar hon till oss. Att iaktta, tolka och summera.

Merkel underskattar inte sin nation. Hon vet att den levt längre i diktatur än i demokrati. Med en sådan erfarenhet lär man sig läsa undertext och att se till handlingarna i stället för till bländverk, sken och villa."

Don't mention the war

Vi hade besök från Tyskland i helgen och de bekräftade det jag många gånger själv upplevt, att allt som har med Sverige och svenskar att göra står högt i kurs i deras hemland. I deras hemby säljer det lokala bageriet "Schwedenbrötchen" - fastän mig veterligen så är ju just avsaknadet av goda småfrallor/Brötchen något som kännetecknar Sverige - otroligt populära bland ortsbefolkningen.

- Men vad tycker svenskarna egentligen om tyskarna? frågade våra vänner.
Vad svarar man på det? Visst är Tyskland ett respekterat land att göra affärer med, som nordeuropéer finns det många likheter och Berlin är ju otroligt hypat bland unga svenskar. Men ändå - Tyskland och tyskar verkar ändå vara ett fenomen bland svenskar som det är helt acceptabelt att driva med.

Den allmänna bilden av tyskar har förstås påverkats mycket av den anglosaxiska kulturen där konflikter med Tyskland varit en del av historien. Martin Lagerholm skriver en bra sammanfattning i Svenska Dagbladet om hur engelsmän uppfattar och har uppfattat tyskar under de senaste århundraden. En liknande sammanfattning om förhållandet mellan Sverige och Tyskland vore mycket intressant att läsa!
Eller hellre se i sketchform som det här klassiska Fawlty Towers-avsnittet.

Tyskland tredje största ägarlandet

Tyskt ägande ökar i Sverige. Nu arbetar 60 000 svenskar i tyska koncerner och Tyskland är tredje största ägarlandet i Sverige efter USA och Finland. Stefan Fölster (själv med tysk bakgrund) skriver på Dagens Industris debattsida om tysk bolagsstyrning med anledning av Volkswagens bud på Scania. Svenska företag som blir uppköpta riskerar att bli en liten och rätt obetydlig del i koncernen, efter hemtagning av synergieffekter. Om man inte har ett starkt varumärke som kompletterar, snarare än konkurrerar med, den uppköpande koncernen, då kan företaget till och med öka lönsamheten. 

I Rieslingland

Läser med nöje SvD's resereportage om mat och framförallt Riselingviner från Hessen och Moseldalen. Skribenten skriver själv:

"Vad hade vi fördomsfulla och okunniga egentligen trott, att vi skulle få en lunch bestående av smetig kartoffelsalat och bratwurst? Sju rätter och fyra timmar senare, totalt knockade av detta exempel på oerhört vacker, förstklassig kokkonst, dessutom helt ekologisk, visste vi bättre."

Många har fördomar mot det tyska köket, och visst, currywurst är inte heller min favorit. Men det finns verkligen så mycket mer, och framförallt genuint bra mat till ett rimligt pris. 

Viner från Kloster Eberbach i Hessen

Hugget i sten

Bra krönika av Torbjörn Isacsson i Svenska Dagbladet, intressanta teorier om tyska uppköp av svenska bolag. Sedan tycker jag att intervjun med Ninni Löwgren på tysk-svenska handelskammaren är lite väl kategorisk, men samtidigt har hon rätt på flera punkter. "I Tyskland fattar man ett beslut, sedan är det hugget i sten". Ja, så kan det vara ibland. Och det kan vara väldigt skönt att jobba i såna organisationer när inte allt ska stämmas av med allt och alla. Mina tyska kollegor suckade alltid över att  svenskar skulle "do the loop", det vill säga stämma av beslut in absurdum - och gärna efter beslutet hade fattats.

Energiewende även i Sverige?

Mycket intressanta tankar om den nordiska och tyska energimarknaden på ett seminarium förra veckan arrangerat av E.ON och tankesmedjan Global utmaningen på temat Energiewende Norden. Bland annat diskuterades om kraftmarknaden i Norden kan fungera som exportmarknad ("Nordic battery") för den kontinentala elmarknaden, givet fungerande och tillräckliga kabelförbindelser.
Även Tysk-Svenska Handelskammaren rapporterar om seminariet och om olika förutsättningar på marknaderna. I Tyskland har Energiewende varit hårt styrt från politiskt håll, med kraftiga subventioner till i förväg satta priser. I Sverige har principen varit mer marknadsbaserat, exempelvis med elcertifikatssystemet där priset sätts  efter utbud och efterfrågan.

Barnens IKEA

Idag fick sonen och jag en sådan rolig bok i vår hand - Harzig, Kippig, Fälltum av Lorenz Pauli och Miriam Zidelius. En barnbok om ett IKEA-besök och stressade föräldrar, om möbler som heter konstiga namn som ingen människa förstår (ur ett tyskt perspektiv) och om olika teorier hur de ska skruvas ihop! Klockrent!

Svenskar ställer upp

På jobbet igår uppstod en stressig situation. Vi hade ett tekniskt problem, som bara en person hos oss kan lösa. Hen var dock hemma och vab:ade. Eftersom det var både akut och krävde att vederbörande satte sig framför datorn på en gång ville jag inte ringa kollegan ifråga, man vet ju själv hur det är, när man vab:ar med febrigt och magsjukt barn kan man inte bara släppa allt man har för händer och kasta sig över laptopen när jobbet ringer. Därför kopplade jag in en extern konsult med extremt kort varsel. När en annan kollega fick reda på det, blev hen bestört - Men det är väl bara att ringa den som vab:ar! Det är väl ingen ursäkt! Vi är ju alltid tillgängliga, så jobbar vi här! Mmhh, sa jag, om någon är hemma och vab:ar så får man faktiskt ha respekt för det.

Och tänkte sedan vidare. Även fast Sverige har mycket mer flexibla arbetstider och - i alla fall vad gäller den faktiska arbetstiden arbetar mycket mindre, så förväntas vi ändå alltid vara tillgängliga på ett sätt som jag inte upplevde när jag arbetade i Tyskland. Var man sjuk, så var man - det fanns inga förväntningar på att man skulle logga in på jobbmailen hemifrån. Var man på semester så lämnade man över sina arbetsuppgifter innan man åkte iväg. I Sverige har jag känt mig väldigt obekväm när kollegor säger "ring den och den, han är ansvarig. Han är visserligen på semester, men det gör inget" och man sedan ringer och avbryter mitt på golfbanan. Eller känt stressen de första gångerna jag vab:ade och chefen försiktigt frågar "men du kan väl jobba hemifrån ändå?". Så visst, på pappret finns det många fördelar med det svenska arbetslivet. Men ibland undrar jag om inte stressen är större.

Close the gap

Svenska Handelskammaren jämför i en artikel kvinnors lön i förhållande till män i Sverige och Tyskland. I Tyskland tjänar kvinnor i genomsnitt 22% mindre än männen, medan motsvarande siffra i Sverige är 14%. En snabb slutsats är att kvinnornas situation på arbetsmarknaden är mycket svårare i Tyskland, beroende på att kvinnorna har/tar/får huvudansvaret för barnen i familjen och oftare går ner i deltid eller avstår helt från att jobba när barnen är små. Trots att så många fler kvinnor med barn arbetar i Sverige - är andelen kvinnor i ledande befattningar på lika nivå i både Tyskland och Sverige (strax över 20%). Det visar att 1) trots de bättre förutsättningarna att kombinera jobb och barn i Sverige leder inte det till fler kvinnor på ledande positioner 2) om man har en ledande position som kvinna i Tyskland, har man sannolikt inga barn.

Svenskar vill förverkliga sig själv, tyskar söker trygghet

Intressanta funderingar i Svenska Dagbladet om att bidragssystem och högre skatter leder till att fler svenska ungdomar vill förverkliga sig själv, jämfört med bland annat Tyskland, där majoriteten av unga söker trygghet och stabil ekonomi. Det kanske hänger ihop med att den enklaste vägen till att bygga upp sitt kapital för en ung stockholmare är inte att arbeta, utan att köpa en liten etta för lånade pengar, och sedan vänta några år...