Barnens IKEA

Idag fick sonen och jag en sådan rolig bok i vår hand - Harzig, Kippig, Fälltum av Lorenz Pauli och Miriam Zidelius. En barnbok om ett IKEA-besök och stressade föräldrar, om möbler som heter konstiga namn som ingen människa förstår (ur ett tyskt perspektiv) och om olika teorier hur de ska skruvas ihop! Klockrent!

Svenskar ställer upp

På jobbet igår uppstod en stressig situation. Vi hade ett tekniskt problem, som bara en person hos oss kan lösa. Hen var dock hemma och vab:ade. Eftersom det var både akut och krävde att vederbörande satte sig framför datorn på en gång ville jag inte ringa kollegan ifråga, man vet ju själv hur det är, när man vab:ar med febrigt och magsjukt barn kan man inte bara släppa allt man har för händer och kasta sig över laptopen när jobbet ringer. Därför kopplade jag in en extern konsult med extremt kort varsel. När en annan kollega fick reda på det, blev hen bestört - Men det är väl bara att ringa den som vab:ar! Det är väl ingen ursäkt! Vi är ju alltid tillgängliga, så jobbar vi här! Mmhh, sa jag, om någon är hemma och vab:ar så får man faktiskt ha respekt för det.

Och tänkte sedan vidare. Även fast Sverige har mycket mer flexibla arbetstider och - i alla fall vad gäller den faktiska arbetstiden arbetar mycket mindre, så förväntas vi ändå alltid vara tillgängliga på ett sätt som jag inte upplevde när jag arbetade i Tyskland. Var man sjuk, så var man - det fanns inga förväntningar på att man skulle logga in på jobbmailen hemifrån. Var man på semester så lämnade man över sina arbetsuppgifter innan man åkte iväg. I Sverige har jag känt mig väldigt obekväm när kollegor säger "ring den och den, han är ansvarig. Han är visserligen på semester, men det gör inget" och man sedan ringer och avbryter mitt på golfbanan. Eller känt stressen de första gångerna jag vab:ade och chefen försiktigt frågar "men du kan väl jobba hemifrån ändå?". Så visst, på pappret finns det många fördelar med det svenska arbetslivet. Men ibland undrar jag om inte stressen är större.

Close the gap

Svenska Handelskammaren jämför i en artikel kvinnors lön i förhållande till män i Sverige och Tyskland. I Tyskland tjänar kvinnor i genomsnitt 22% mindre än männen, medan motsvarande siffra i Sverige är 14%. En snabb slutsats är att kvinnornas situation på arbetsmarknaden är mycket svårare i Tyskland, beroende på att kvinnorna har/tar/får huvudansvaret för barnen i familjen och oftare går ner i deltid eller avstår helt från att jobba när barnen är små. Trots att så många fler kvinnor med barn arbetar i Sverige - är andelen kvinnor i ledande befattningar på lika nivå i både Tyskland och Sverige (strax över 20%). Det visar att 1) trots de bättre förutsättningarna att kombinera jobb och barn i Sverige leder inte det till fler kvinnor på ledande positioner 2) om man har en ledande position som kvinna i Tyskland, har man sannolikt inga barn.

Svenskar vill förverkliga sig själv, tyskar söker trygghet

Intressanta funderingar i Svenska Dagbladet om att bidragssystem och högre skatter leder till att fler svenska ungdomar vill förverkliga sig själv, jämfört med bland annat Tyskland, där majoriteten av unga söker trygghet och stabil ekonomi. Det kanske hänger ihop med att den enklaste vägen till att bygga upp sitt kapital för en ung stockholmare är inte att arbeta, utan att köpa en liten etta för lånade pengar, och sedan vänta några år...